Min graviditet
Jag tänkte att jag kort skulle summera min graviditet. De första fyra månaderna var inte roliga. Illamående och trött är två ord som beskriver det rätt bra. Det var också tråkigt för under denna tid så åkte jag och sambon till Vietnam. Jag hade ju sett fram emot att äta gott i tre veckor... Men som tur var så försvann illamåendet i slutet av resan.
Jag i Thailand. Dagen efter så blev jag magsjuk. Att vara gravid och magsjuk är det värsta jag har varit med om. Det var verkligen spya efter spya...
I slutet av graviditeten fick jag min ork tillbaka. Men då var det jobbigt för då kände jag mig uppsvälld. Anklarna var svullna och ansiktet med. Syrran och jag delade Ofta foton på höggravida influensers till varandra. De såg vackra och fräscha ut medans jag tyckte att jag såg ut som en sumobrottare. Jag kände mig som en sköldpadda på morgonen med. Att gå upp ur sängen var inte kul!
Jag i vecka 36. Jag ville verkligen inte fota ansiktet. Nu tycker jag att det är lite tråkigt att det inte finns dokumenterat.
I slutet av graviditeten skulle alla kommentera min vikt med. Vissa skojade med kommentarer som "ska du verkligen äta mer" medans vissa var rakt på sak "börjar det bli tufft nu Lena?". Vissa dagar kunde jag ta åsikter och kommentarer om min kropp medans andra dagar så gav jag bara arga blickar. Jag blir så fundersam över att folk tror det är okej att kommentera ens yttre för att man är gravid. Jag skulle aldrig säga till någon "oj har du unnat dig i sommar?" Eller "ska du inte äta mer? Det känns som att du behöver det".
Vi fotade mig från vecka 21-36. Det var synd att vi missade att fotografera vecka 20. För mellan vecka 20 och 21 så kändes det som att magen hade exploderat. Detta är en bild på mig vecka 36. Jag vägrade bli fotad efter det 😅.
Om det är något jag har reflekterat över, gällande min graviditet, så är det hur lätt man glömmer bort hur tufft det var. Nio månader gick så himla snabbt! Och jag är så glad över att denna graviditet fullbordades med. Jag är tacksam för allt. För min kropp, för min sambo och för min son. Men när man är mitt i det så tänker man inte på utfallet utan bara ens krämpor.